Jag är född den 8 juni 1946 i Helsingborg. Fick tidigt uppleva att mina föräldrar gick skilda vägar. Detta med skilsmässa var på den tiden inte så vanligt och därför var det för mej en mycket traumatisk upplevelse. Jag var 7 år när detta inträffade. Skolfröken hade sagt om mej ”han sitter bara där och tittar ut genom fönstret”. 

Jag fick gå om första klass och detta att bli ”kvarsittare” var också väldigt svårt för mej.

Jag hade en bror som var två år yngre än mej (Thorbjörn dog för ett par år sedan i sitt missbruk av narkotika mm.) Vår uppväxt var kantad av kriminalitet och missbruk. Jag hade en stor saknad efter min Pappa. Vid 11 års ålder så tog min bror och jag varsin moped och började vår resa till Pappa som bodde i Gävle. Vi kom bara till Örkelljunga där polisen tog oss när vi skulle skaffa bensin till mopederna. Vi blev transporterade hem av Polisen. 

 

Nästa gång jag försökte åka till Pappa var när jag var 14 år gammal. Jag och en kompis tog en motorcykel och åkte till Moholm, som ligger utanför Skövde. Pappa bodde då där. Vi han inte mer än komma fram förrän Polisen tog oss.

 

För att min berättelsen om mitt liv inte skall bli för omfattande så får det bli i stora drag. 

 

Mitt liv präglades av kriminalitet och fängelsevistelse och missbruk av narkotika fram till den dag jag var 32 år gammal och fick mitt möte med Jesus. Detta blev så stort för mej att det totalt förändrade mitt liv. Man kan verkligen säga att detta var ”från död till liv”. 

Detta började på Växjö anstalten där jag satt inne för narkotikabrott. En före detta missbrukare som blivit frälst kom och besökte mej. Han hette Kim och arbetade inom RIA i Växjö. Jag kände honom från Helsingborg. Hans förvandlade liv berörde mej starkt och fick mej att öppna mej för det som han berättade, att Jesus kunde rädda mej ur detta helvete precis som han hade räddat honom. 

Med en cigarrettask som han gav mej och en musikkassett med Evie Tornquist gick jag till min cell och lyssnade. Evie sjöng ”som när ett barn kommer hem om kvällen om möts av en vänlig famn”. Jag grät som jag aldrig gjort förut. Där och då lämnade jag mitt liv i Jesu händer.

 

Nu börjar för mej det nya livet. Jag fick möjlighet att få vistas den sista tiden av mitt straff på en öppen placering hos Arnulf Hängsel i Tyringe. Därifrån började jag på Glimåkra folkhögskola där jag gick  bibellinjen. En fantastisk start på början av min vandring med Jesus. 

Efter två terminer på skolan fick jag möjlighet att som skolevangelist flytta till Hörby. Här finns ju väldigt mycket att berätta men jag får nog bara skumma på ytan om det inte skall bli väldigt långt. 

Kanske jag får tillfälle att skriva ner alltsammans någon gång. Under denna tid reste jag väldigt mycket runt på olika konferenser i både Sverige, Norge och Finland och ledde lovsången där. Jag fick även möjlighet att resa på egen hand och sjunga och predika i olika församlingar och samfund. Detta var verkligen viktigt för mej eftersom detta tvingade mej leva nära Jesus. Jag har aldrig varit frimodig, tvärtom försagd och blyg skulle man kunna säga. Men jag hade bestämt mej att aldrig säga nej om någon bad mej komma och vittna och sjunga om Jesus. Men det betydda å andra sidan att jag inte bad att få medverka. Nu ville jag istället tro att det var Gud som sände mej.

Efter ett antal år i Hörby, där jag bland annat gifte mej med Monica som jag träffade på Glimåkra folkhögskola och vi fick Minna tillsammans, flyttade vi till Uppsala och gick ett år på bibelskola där. Efter Uppsala så flyttade vi till Oslo och Grorud Kristna Center (nuvarande Oslo Kristna Center OFK) där jag ledde lovsången under ca. två års tid. Även där hände mycket som jag kanske får anledning att skriva om vid ett annat tillfälle.

 

Efter denna tid så flyttade vi tillbaka till Sverige. Vi bosatte oss i Knäred som ligger utanför Halmstad. Jag hade börjat ifrågasätta den undervisning jag fått ta del av i Uppsala. Det smög sig på det ena efter det andra som jag var tvungen att ifrågasätta. 

Jag hade tillsammans med en del syskon från Uppsala startat upp ett evangelisationsteam i Norge med tanken att vara en hjälp för de nya församlingar som växte upp där. Tankarna om ett team växte fram när vi var på Reinhard Boonkes möteskampanj i Tyskland. Där kom vi som team samman för att evangelisera på gatorna efter Boonkes möten. 

Här finns mycket att säga om detta, men jag nöjer mej så här. Allt behöver det inte vara Gud i även om det kan upplevas så.

 

Detta var år 1989, och från den stunden började jag längta tillbaka till någonting som jag saknade och som jag visste att jag hade haft. Jag kunde inte sätta ord på vad det var. För ett tag sedan ställdes jag inför en sångtext som jag skrivit, och den lyder så:

 

Gud, vad var det som gick fel. 

Jag stod där det var tomt. Jag kände mej så ensam.

Var det min stora själviskhet som drog mej bort från dej,

Den Kärlek som brann i mej försvann. Du som var allt för mej. 

 

I uppenbarelseboken kap 2  säger Jesus till oss: ”Gör de gärningar som du gjorde i den första tiden.”

Det var då när Jesus var allt, nummer 1.

 

Det var som om Jesus sa till mej: Bli aldrig upptagen av vad du kan göra för mej utan sök mej 

 

Nu har jag börjat förstå att precis allt är oförtjänt Nåd, totalt utan egen insats.  Efesierbrevet 2:8-9: Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.

 

Sakta men säkert tycker jag att Jesus bli allt för mej igen. Det är inte svårt att hoppa ner från ett bord så att säga, men jobbigare att komma upp igen. 

Har du längtan i ditt hjärta så finns det hopp. Gud är inte sen att hjälpa om vi ber honom om det.

 

Kan jag få vara till välsignelse med de sånger jag skrivit så blir jag glad. Varsågod och ta för dej. Jag har fått för intet och vill därför ge för intet.

Jesus säger i det 10 kapitlet i Matteus evangelium: Ni har fått för intet, ge då för intet.

 

Detta är lite av vad livet har haft i sitt sköte för mej, säkert inte så mycket mer dramatiskt än vad ditt liv har varit och är. Men Gud är god emot oss alla och Han vill inget hellre än att vi alla skall vara redo när dagen är här, för dagen nalkas med hast. Inte vill han att en enda av oss skall förlora fokuset utan komma till Honom och ta i besiktning allt det som han har förberett och förutbestämt för oss, var och en, en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor.

 

Du kom, jag såg Din stora nåd

Att det var mej Du tänkte på.

När Du bestämde himmelen

Så skulle jag va en del i den.

 

Ja snart, mycket snart så är jag där

Då vi skall mötas som har Dej kär

Ja, då blir glädjen en verklighet

Ansikte mot ansikte.

 

Jesus jag älskar Dej

Jesus Du vet så väl

Tänk vilken dag det skall bli

Denna himmelska frid

Då vi möts igen

Vi och Kärleken.